En del människor kan få mig så otroligt lycklig bars genom att skriva några rader. Xia är en av de människorna. Det här skrev hon för några dagar sen, och jag, som i det närmaste aldrig gråter, började störtlipa haha <3 Det värmer så mycket!
(btw, vart har alla tagit vägen? Kommentatsfälten ekar tomt...)

Jupp, idag blir lilla jag 17!

Var ju verkligen EVIGHETER sen jag uppdaterade om min kära häst. Han måste helt enkelt få lite plats här igen :)

Han har gått bra senaste månaderna. Köpte ett pelham då jag tyckte att han inte vågade ta för sig fram till bettet riktigt (så han fick ett rakt bett) men ville samtidigt vara säker på att få stopp på honom. I början var han lite fundersam och det var ovant, både för honom och för mig, men nu går han på det när jag rider med sadel, och det har verkligen gett resultat! :) Han är inte lika tjaffsig och är lättare att reglera formen på.
När jag kände att han började gå bra på bettet så har mycket av min egen feghet försvunnit. Vi hade en låmg period i vintras då vi inte galopperade alls då han bockade som en idiot om man ens tänkte tanken, men nu är han i det närmsta bockfri och går super att galoppera! :D Räknar med att han ska orka gå i en arbetsgalopp mot samlad i form runt September :) orsaken till att jag sätter det så pass "långt fram" i tiden är för att jag rider runt 3-4 gånger i veckan, varierat sadel/barbacka, och jag vill inte stressa något :)

I stora hela har han blivit mycket lugnare (inte rent fysiskt, han är fortfarande en het häst) och mer reglerbar häst att rida, och min egen ridlust har kommit tillbaka mer och mer efter att ha varit spårlöst borta i nästan ett halvår. Det kan nog bli riktigt bra det här!

Avslutar med en bild från midsommarafton, flaggorna togs dock ur efter några minuter då det blåste lite för mycket, men nog var han söt alltid ;D

/Alex

10,000 tweets ikväll dåeeeh............

/Alex

Nu är äntligen bloggappen ute, och ni kan förvänta er mer uppdatering här! :D

/Alex

Rather long rubrik, men vad fan. Det är ett citat från Bullet In A Bible, Green Days Live-DVD från Milton Keys.
Jag vet inte om titeln gjorde det uppenbart, men jag tänkte skriva lite om musik. Det bästa som finns här i världen. Precis som i citat ovan, så är det vad som håller mig levande. Nu kanske ni tänker "Men hallå, familj, vänner, häst? Betyder inte det något?" och självklart gör det det. Jag menar, jag vore ingenting utan min familj eller vänner. Men vad jag menar är att med bara familj och vänner skulle jag inte klara mig. Jag behöver det där extra, det där musiken ger mig. Jag har förlorat familjemedlemmar på olika sätt, jag har förlorat vänner på många olika sätt och vis. Jag har gått igenom mycket, och jag behöver något som binder mig samman efter allt det där.

Musik för mig är något otroligt starkt. Musik kan låta simpelt, "lite melodi", men det är så mycket mer. Det kan förändra hela ens tankesätt, hela ens humör och personlighet. Om jag är nere, riktigt nere, så lyssnar jag på en speciell sorts musik. Om jag är glad - på en annan. Jag är fruktansvärt känslig för musik, den minsta lilla förändring och jag märker av den. Det kanske låter naturligt, men för mig är det djupare än så. Om det inte vore för musiken vore jag inte här idag, jag skulle inte orka med det jag gör dagligen eller har gått igenom i mitt liv. De texter jag sjungit mig hes till oräknerliga gånger, de där melodierna som har en förevig plats i mitt hjärta. Det betyder mer än något annat. Det är det djupaste som finns av mig, de där rena känslorna som musik bringar. Det finns inget som ens kommer i närheten av det, ingenting alls.

Förlåt för babbligt och svamligt inlägg. Kände bara för att skriva lite, och det här blev resultatet.

Avslutar med den vackraste man på denna jord, och den man som betyder så otroligt mycket i mitt liv. Han behöver ingen vidare presentation.

/Alex

Bilder är lånade från bästa Julia <3

Jag älskar er... <3